De här tiderna kommer jag finnas på plats på galleri Gåtfullkonst, Vikingagatan 22
Sön 11/12 : 16.30-19
Mån 12/12, Tis 13/12, Ons 14/12: 16-20
På onsdagkväll 14/12 från kl.19 kommer jag att plocka ned utställningen och då blir det ett lite event likt för tidig "julgransplundring", kommer ni då kan det tänkas att ni får en liten souvenir.....!
Galleriet är självklart öppet för besök även när jag inte är där - vardagar 12-20 och lördag 12-16
Skriv gärna en hälsning i anteckningsboken och notera er e-mailadress om ni vill ha uppdateringar om projektet!
Se facebookeventet
torsdag 8 december 2011
fredag 25 november 2011
Utställning 7-14 december, Galleri Gåtfullkonst i Stockholm
Det har gått ett år sen jag tog hem utställningen "Diktaturens Barn" från Mångkulturellt centrum i Fittja och sen dess har den prytt hallväggen i lägenheten vid Fridhemsplan. Varje morgon som jag har luffsat ut ur mitt rum har jag möts av Palomas, Martíns, Rodrigos och Amarals blickar. Varje morgon har jag tänkt att jag måste fullfölja projektet och ta mig tid till att skriva ner alla de där intervjuerna och sätta på print i en foto/reportage-bok. Så länge de har suttit på väggen har det ändå kännts som att jag inte har svikit projektet, att det fortfarande är pågående - men så häromveckan började min mamma prata om att ta ned bilderna och få upp våra egna tavlor igen.
Det slumpade sig då att jag har en vän som praktiserar på ett galleri på andra sidan bron, på Gåtfullkonst vid St:Eriksplan, och då bestämde jag mig för att ställa ut och sälja bilderna (istället för att packa ner dem i en låda) så att jag kan finansiera fortsättningen av projektet!
Varje dag som jag har tittat på bilderna har jag hört deras historier i mitt huvud och jag vet att jag aldrig kommer känna mig tillfreds om jag inte för vidare deras berättelser till andra som var med om diktaturen eller som är intresserade av att veta vad som hände med de här barnen till de politiska fångarna. Det var så många andra personer som jag intervjuade under 2009-2010 som jag inte har visat i fotoutställningen och bara jag kan ta mig tid att sitta och skriva ned allt och hitta ett förlag som vill trycka min bok så tror jag att det kan bli väldigt intressant läsning!
Ni är välkomna 7-14 december 2011, till Galleri Gåtfullkonst på Vikingagatan 22, Stockholm
Invigning onsdag den 7 dec 2011 17.00-20.00
De sålda verken hämtas upp vid utstälningens slut den 14 dec men därefter går det även att köpa fotografier via galleriets hemsida för att stötta projektet!
Un año ha pasado desde la última exposición del fotoreportaje "Hijos de la dictatura" en el Centro Multicultural en Fittja, Estocolmo. Desde entonces ha aparecido en mi pared del pasillo en nuestro apartamenteo en Fridhemsplan. Todas las mañanas que he salido de mi habitación, me he encontrado con los rostros de Paloma, Martin, Rodrigo y Amaral. Cada mañana he pensado que tenía que completar el proyecto y tomar el tiempo para escribir todas las entrevistas y a imprimirlas, completar un libro de fotos y reportaje. Mientras q estaban montados en la pared, todavía sentía que no había abandonado el proyecto, que aún está en marcha - pero hace unas semanas mi mamá empezó a hablar de sacar las imágenes y poner nuevas pinturas.
Por casualidad tengo una amiga que trabaja en una galería cerca de mi casa, y entonces me decidí a exponer y vender las imágenes (en lugar de empacarlas en una caja) para poder financiar la continuación del proyecto!
Cada día que he mirado las fotos he escuchado sus historias en mi cabeza y sé que nunca me sentiré satisfecha si no compartiré sus historias a los demás que vivían la dictadura, o que están interesados en saber lo que pasó con estos hijos de los presos políticos. Había muchas otras personas que entrevisté en el período 2009-2010, que no han demostrado en la exposición de fotografías, y si yo puedo tomar el tiempo para sentarme y escribir todo y encontrar un editor que quiere imprimir mi libro, creo que esto podría ser una lectura muy interesante!
Det slumpade sig då att jag har en vän som praktiserar på ett galleri på andra sidan bron, på Gåtfullkonst vid St:Eriksplan, och då bestämde jag mig för att ställa ut och sälja bilderna (istället för att packa ner dem i en låda) så att jag kan finansiera fortsättningen av projektet!
Varje dag som jag har tittat på bilderna har jag hört deras historier i mitt huvud och jag vet att jag aldrig kommer känna mig tillfreds om jag inte för vidare deras berättelser till andra som var med om diktaturen eller som är intresserade av att veta vad som hände med de här barnen till de politiska fångarna. Det var så många andra personer som jag intervjuade under 2009-2010 som jag inte har visat i fotoutställningen och bara jag kan ta mig tid att sitta och skriva ned allt och hitta ett förlag som vill trycka min bok så tror jag att det kan bli väldigt intressant läsning!
Ni är välkomna 7-14 december 2011, till Galleri Gåtfullkonst på Vikingagatan 22, Stockholm
Invigning onsdag den 7 dec 2011 17.00-20.00
De sålda verken hämtas upp vid utstälningens slut den 14 dec men därefter går det även att köpa fotografier via galleriets hemsida för att stötta projektet!
Un año ha pasado desde la última exposición del fotoreportaje "Hijos de la dictatura" en el Centro Multicultural en Fittja, Estocolmo. Desde entonces ha aparecido en mi pared del pasillo en nuestro apartamenteo en Fridhemsplan. Todas las mañanas que he salido de mi habitación, me he encontrado con los rostros de Paloma, Martin, Rodrigo y Amaral. Cada mañana he pensado que tenía que completar el proyecto y tomar el tiempo para escribir todas las entrevistas y a imprimirlas, completar un libro de fotos y reportaje. Mientras q estaban montados en la pared, todavía sentía que no había abandonado el proyecto, que aún está en marcha - pero hace unas semanas mi mamá empezó a hablar de sacar las imágenes y poner nuevas pinturas.
Por casualidad tengo una amiga que trabaja en una galería cerca de mi casa, y entonces me decidí a exponer y vender las imágenes (en lugar de empacarlas en una caja) para poder financiar la continuación del proyecto!
Cada día que he mirado las fotos he escuchado sus historias en mi cabeza y sé que nunca me sentiré satisfecha si no compartiré sus historias a los demás que vivían la dictadura, o que están interesados en saber lo que pasó con estos hijos de los presos políticos. Había muchas otras personas que entrevisté en el período 2009-2010, que no han demostrado en la exposición de fotografías, y si yo puedo tomar el tiempo para sentarme y escribir todo y encontrar un editor que quiere imprimir mi libro, creo que esto podría ser una lectura muy interesante!
El próximo paso sería traducirlo el libro al español y mostrar la expocisión en Montevideo!
tisdag 1 mars 2011
Manifestación el 20 de Noviembre, 2009
Miembros de la "Coordinación Contra la Impunidad" organizan una manifestación el 20 de noviembre, 2009
Se cierran el paso del tráfico en la calle principal de Montevideo, el 18 de Julio, hacia La Plaza de La Libertad. A lo largo de dos cuadras la calle está bloqueada con vallas y, detrás de estas, las fuerzas antidisturbios están preparados. El bloqueo ha sido levantado alrededor del Círculo militar en el caso de que, al pasar el edificio, se atosigarían los activistas de izquierda. El cortejo de manifestantes se detiene frente a la sede, donde tres personas, una de las cuales es Amaral García, dan un discurso. La muchedumbre luego sigue la marcha tranquilamente con las exclamaciones: "Se va acabar, se va acabar, se va acabar la impunidad" y "Verdad y Justicia!"
En la transición a la democracia en 1985, estableció "La Ley de la caducidad" - ley de amnistía para los crímenes cometidos por la junta y otros que habían cometido abusos contra los derechos humanos durante la dictadura. La significa que los responsables de crímenes y que participaron en la tortura durante "los años oscuros" nunca han sido castigados, algunas todavía trabajan en el ejército, y también que las familiares a los detenidos desaparecidos no pueden saber que les pasó a sus hijos/parientes.
La manifestación se llevó a cabo para expresar la decepción después el referéndum el 25 de octubre, cuando la propuesta de anular la ley de caducidad perdió por 2%. Muchos creen que la propuesta no ganó mayoría por la ignorancia que existe entre los ciudadanos uruguayos. "Por un lado, es culpa de la ley de la caducidad, el Estado hizo un buen trabajo de hacer desaparecer el problema y eliminar la parte oscura de la historia", dice Amaral.
Nota: La organización Madres y Familiares de Detenidos Desaparecidos no participaron en la manifestación.
En la transición a la democracia en 1985, estableció "La Ley de la caducidad" - ley de amnistía para los crímenes cometidos por la junta y otros que habían cometido abusos contra los derechos humanos durante la dictadura. La significa que los responsables de crímenes y que participaron en la tortura durante "los años oscuros" nunca han sido castigados, algunas todavía trabajan en el ejército, y también que las familiares a los detenidos desaparecidos no pueden saber que les pasó a sus hijos/parientes.
La manifestación se llevó a cabo para expresar la decepción después el referéndum el 25 de octubre, cuando la propuesta de anular la ley de caducidad perdió por 2%. Muchos creen que la propuesta no ganó mayoría por la ignorancia que existe entre los ciudadanos uruguayos. "Por un lado, es culpa de la ley de la caducidad, el Estado hizo un buen trabajo de hacer desaparecer el problema y eliminar la parte oscura de la historia", dice Amaral.
Nota: La organización Madres y Familiares de Detenidos Desaparecidos no participaron en la manifestación.
Medlemmar av ”Coordinación contra la impunidad” (”kordination mot straffriheten”) anordnar en manifestation den 20 november 2009
Trafiken på huvudgatan 18 de Julio stängs av fram till La plaza de Libertad (Frihetens torg). Utmed två kvarter spärras halva gatan av med stängsel och bakom dessa står kravallpoliser redo. Det är runt militärens högkvarter man har spärrat av ifall stämningen skulle hetsa upp sig bland vänsteraktivisterna när de passerar byggnaden. Demonstrationståget stannar utanför högkvarteret där tre personer, varav en är Amaral García, håller tal. Folkmassan marscherar sedan lugnt vidare under utropen: ”Det ska ta slut, det ska ta slut, straffriheten ska upphävas” och ”Sanning och rättvisa!”
Vid övergången till demokratin 1985 infördes ”La ley de la Caducidad” – lagen om amnesti för de brott som militären och andra statliga tjänstemän hade begått mot de mänskliga rättigheterna under diktaturen. Lagen innebär att personer som bär ansvaret för brotten och som deltog i tortyren under ”de mörka åren” lever ostraffade och vissa arbetar än idag inom armén.
Manifestationen hölls för att utrycka besvikelsen efter folkomröstningen den 25e oktober, då förslaget om att upphäva straffriheten förlorade med två procent. Många anser att det inte längre beror på rädslan för en ny diktatur utan ignoransen som finns bland de uruguayanska medborgarna. ”Delvis beror det på amnestilagen, staten gjorde ett för bra jobb med att få problemet att försvinna och eliminera den mörka delen i historien” kommenterar Amaral.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)