Äntligen känns det som att jag kan komma igång med sammanställandet av projektet. De senaste veckorna, sen utställingen, har jag jobbat väldigt mycket och när jag har satt mig ned för att börja skriva på boken har det tagit tvärstopp, har inte vetat var jag ska börja för det finns så mycket inspelat material att skriva ned. Efter några mail och råd från en lärare jag hade på universitetet och inspiration från min kompis Claudio så har jag beslutat att sammanställa boken helt utifrån bilderna och där även inkludera personerna som inte fick plats i fotoutställningen.
Som en början måste jag skriva en inledning... för mig känns det mest naturliga att börja med mina första intryck av Uruguay....
Det här var min första bild av Uruguay, tagen i Pando utanför Montevideo. Alla utbytesstudenter årgång 2007 huserades i en katolsk skola där första dagarna i Uruguay.
De här kvarteren var det närmaste fattigdom de flesta av oss hade kommit. Jag minns att en av utbytesstudenterna frågade en volontär "Inte kommer vi bo med så här fattiga familjer va?" och blev lite orolig när volontären svarade att vissa av de här husen vi såg var ganska standard i Uruguay.
Jag minns att mina känslor under den här första introduktions-helgen dominerades av eufori - över att äntligen genomföra det äventyr jag hade planerat i ett år och allt oväntat som låg framför mig.
Jag försökte att inte ha för mycket förväntningar på min familj och staden dit jag skulle komma men jag kommer ihåg att jag hade tittat på Artigas där jag skulle bo via google earth, det var nästan att det inte gick att hitta men uppifrån men när vi väl fick in en bild såg det ut som att alla hus hade en pool - senare förstod jag att det var blå plåttak på de små bakggårdarna jag hade sett...
Först efter 7 tim i buss upp till Artigas, en halvtimme innan vi skulle komma fram till terminalen slog mig tanken att jag inte hade en aning om vad det var för familj jag skulle komma till... de kunde ju vara galningar som jag skulle bo med i 11 månader!
(Läs mer om mitt första år i Uruguay på resedagboken)
Jag hade väldigt tur, de var helt underbara och mitt utbytesår i Uruguay blev min bästa upplevelse någonsin. Jag dök rakt in i kulturen och sög åt mig all ny kunskap som erbjöds, jag tyckte jag hade lärt mig mycket om landet och folket när jag återvände till Sverige i juni 2008. Men så dök frågan upp... hade det varit diktatur i landet för 25 år sen?
Tyckte det var konstigt att alla de gånger vi hade suttit och diskuterat politik att ingen hade pratat om diktaturen, förutom att nämna att många kände Uruguayanare som bodde i Sverige pga av det.
.jpg)
När jag återvände till Uruguay i oktober 2009, såg gatorna i Artigas ut så här. Överallt möttes jag av valpropaganda och för första gången var det någon som diskuterade amnestilagen, förmodligen också för att jag ställde alla frågorna. Den mest intressanta förrändringen var ändå hos kompisgänget som jag hade umgåtts med under mitt utbytessår. Två år tidigare hade samtalsämnena handlat om fest, kläder och skvaller, nu satt jag på en eftermiddags-barbeque där två vänner brakade ihop i en vild diskussion ang presidentkandidaterna, föredetta guerilla-ledaren Mújica vs son till föredetta diktatur-presidenten Bordaberry.
Under de kommande månaderna lade jag märke till vad människor hade för politisk läggning och bakgrund beroende på hur de reagerade när jag nämnde mitt projektarbete, en del blev glatt överraskade och intresserade och ville direkt sätta mig i kontakt med någon jag kunde intervjua medan andra blev direkt mer reserverade eller skakade på huvudet och tyckte att man kunde glömma det där "tjatet" nu...
