Tvá dagar efter valet... har inte haft möjlighet att koppla upp mig till internet hos familjen i Artigas. För fyra dagar sen, i torsdags kväll, landade jag i Montevideo. Pá väg i taxin dagen därpá, för att ta bussen till Artigas, tittade jag ut genom fönstret och möttes av grafitti och banderoller pá varje mur och husvägg med meddelandena "Rösta ja för sanning och rättvisa, upphäv amnestilagen", "VAMO el Pepe!", "Voto Lacalle" etc och trots att valet inte páverkar mitt liv började jag ocksá känna spänningen inför valet.
Som utomstáende och med avsikten att göra ett granskande reportage försöker jag hálla en neutral stándpunkt men det är svárt att inte ryckas med i optimismen som mina vänner visar inför förändringarna med en växande social trygghet som den nuvarande regeringen, det vänsterorienterade kollasionspartiet Frente Amplio, har pábörjat... dessutom hoppas jag att se Frente Amplio vinna en andra gáng därför att jag finner det spännande att se hur ett välfärdssammhälle kan ta form pá nytt, om Frente fár möjlighet att fortsätta reformera den sociala politiken.
Idag är det tisdag och den uppspelta stämningen som lág i luften under valddagen i söndags är som bortsblást. När vi (mina värdföräldrar och jag) var pá väg till vallokalerna den morgonen, den 25e oktober, var hela staden Artigas i rörelse.
Bilar och mopeder körde runt i staden, med sitt partis flagga fladdrande utanför rutan (majoriteten med Frente Amplios röd, blá och vitrandiga). Mot eftermiddagen var gatorna fulla av människor som diskuterade vilt, paisanos(bönder) som drack sig fulla och dansade pá gatorna, pá huvudgatan trängdes bilarna med musik flödandes ur radion, överallt festandes det i väntan pá valresultatet. För mig verkade alla sá säkra pá att Frente Amplio skulle vinna mer än 51% av rösterna (vilket behövs för att de ska räknas som vinnare) och det skulle förmodligen ocksá innebära en majoritet för folkomröstningen ang en annullering av amnestilagen. Sá när det vid
tiotiden meddelades att annulleringen av amnesitlagen hade stannat pá 48,2% sjönk stämningen. Frente Amplio hade fátt 47% av rösterna, Partido Nacional (konservativa) 30%, Los Colorados (högerkonservativa) 17,5% och Partido Independiente 2,5%.
Pá mándagen var allt áter till det normala. Trots att det blir omval den 29e novemver hänger det längre ingen spänning i luften, Frente Amplio kommer med stor säkerhet att vinna men förväntan har istället ersatts av besvikelse eftersom det bara fattades tvá procent för att förslaget om att upphäva amnestilagen skulle ha gátt igenom. Tvá procent till hade inneburit att flera tusen människor som misshandlades och torterades i fängelserna under 70-och 80talet äntligen skulle fá se rättvisa skipas. Framförallt skulle det inneburit att släktingar och barn till personer som försvunnit eller mördats under den här perioden skulle kunna fá reda pá vad som hänt med deras nära och kunna göra upp med det förflutna.
Även personer som inte drabbades av diktaturens váld, i direkt bemärkelse, vill se en ändring av lagen eftersom mánga anser att Uruguay máste ta ansvar för att reda upp dess mörka historia för att kunna gá vidare. Inget folk kan tro pá ett demokratiskt samhälle som skyddar förbrytare av de mänskliga rättigheterna.
Andra, de femtiotvá procenten, vill glömma det som har hänt och inte rota i det förflutna. Min vän Pablo, bland mánga andra, säger att han tror att mánga inte röstade för en annulering pá grund av rädsla. Rädsla för att bli dömda eller rädsla bland dem som stár i samröre med de skyldiga. Framförallt vill det säga unga militärer som förmodligen har fátt pátryckningar frán sina generaler att inte rösta för förslaget.
När Lacalle, presidentkandidat för konservativa Partido Nacional, i en intervju fick frágan vad han kände inför att annuleringen inte vunnit majoritet slog han ut med händerna och svarade "Nája, folket har talat!"
Folket har talat och detta innebär att det kan dröja än mánga ár innan frágan tas upp pá nytt och barn och barnbarn fortsätter ovetandes om var deras föräldrar kan ligga begravda...
Idag är det tisdag och den uppspelta stämningen som lág i luften under valddagen i söndags är som bortsblást. När vi (mina värdföräldrar och jag) var pá väg till vallokalerna den morgonen, den 25e oktober, var hela staden Artigas i rörelse.
Bilar och mopeder körde runt i staden, med sitt partis flagga fladdrande utanför rutan (majoriteten med Frente Amplios röd, blá och vitrandiga). Mot eftermiddagen var gatorna fulla av människor som diskuterade vilt, paisanos(bönder) som drack sig fulla och dansade pá gatorna, pá huvudgatan trängdes bilarna med musik flödandes ur radion, överallt festandes det i väntan pá valresultatet. För mig verkade alla sá säkra pá att Frente Amplio skulle vinna mer än 51% av rösterna (vilket behövs för att de ska räknas som vinnare) och det skulle förmodligen ocksá innebära en majoritet för folkomröstningen ang en annullering av amnestilagen. Sá när det vid
Pá mándagen var allt áter till det normala. Trots att det blir omval den 29e novemver hänger det längre ingen spänning i luften, Frente Amplio kommer med stor säkerhet att vinna men förväntan har istället ersatts av besvikelse eftersom det bara fattades tvá procent för att förslaget om att upphäva amnestilagen skulle ha gátt igenom. Tvá procent till hade inneburit att flera tusen människor som misshandlades och torterades i fängelserna under 70-och 80talet äntligen skulle fá se rättvisa skipas. Framförallt skulle det inneburit att släktingar och barn till personer som försvunnit eller mördats under den här perioden skulle kunna fá reda pá vad som hänt med deras nära och kunna göra upp med det förflutna.
Även personer som inte drabbades av diktaturens váld, i direkt bemärkelse, vill se en ändring av lagen eftersom mánga anser att Uruguay máste ta ansvar för att reda upp dess mörka historia för att kunna gá vidare. Inget folk kan tro pá ett demokratiskt samhälle som skyddar förbrytare av de mänskliga rättigheterna.
Andra, de femtiotvá procenten, vill glömma det som har hänt och inte rota i det förflutna. Min vän Pablo, bland mánga andra, säger att han tror att mánga inte röstade för en annulering pá grund av rädsla. Rädsla för att bli dömda eller rädsla bland dem som stár i samröre med de skyldiga. Framförallt vill det säga unga militärer som förmodligen har fátt pátryckningar frán sina generaler att inte rösta för förslaget.
När Lacalle, presidentkandidat för konservativa Partido Nacional, i en intervju fick frágan vad han kände inför att annuleringen inte vunnit majoritet slog han ut med händerna och svarade "Nája, folket har talat!"
Folket har talat och detta innebär att det kan dröja än mánga ár innan frágan tas upp pá nytt och barn och barnbarn fortsätter ovetandes om var deras föräldrar kan ligga begravda...
