En blondin i Uruguay

Den 15 augusti 2007 lämnade jag Arlanda för att flyga över atlanten och komma till en okänd familj, som jag skulle börja att älska bara några veckor senare. Jag åkte som utbytesstudent med organisationen YFU (youth for understanding) och bodde hos värdfamiljen Franco Bodeant längst norrut i landet på gränsen till Brasilien, i staden Artigas, som många gånger inte ens är utmärkt på kartan. Under 11 månader kom jag att älska Uruguay och dess befolkning - som alltid är villiga att hjälpa och tar sig tid till att småprata. Sena kvällar med diskussioner

över en maté (en traditionell te-liknande dryck) tillsammans med mina föräldrar lärde mig mycket om landet men inte tillräckligt...

När jag kom hem till Sverige igen den 12 Juli 2008 var det svåraste jag gått igenom hittills, att anpassa sig till sitt "gamla" liv igen, jag visste inte vad som var jag längre, och det tog nog ett halvår innan jag kände mig fullt "anpassad" igen, vad det nu innebär... hur det måste kännas att fly till ett okänt land och inte veta om man någonsin kan återvända till sitt gamla liv och identitet kan jag inte föreställa mig...

Någon gång i februari det här året bestämde jag mig för att göra ett projektarbete om banden mellan Sverige och Uruguay för att skriva en reportagebok med intervjuer av människor som har slitits mellan två kulturer. Jag ville läsa på mer om Uruguays historia, för att få perspektiv på det jag hade hört nämnas i samtal då och då. Till min besvikelse, men inte stora förvåning, fanns det fattigt med litteratur om Uruguay t.o.m. på Stockholms stor stadsbibliotek, i alla fall på svenska - och den som var på spanska var så gammal att den fick plockas upp från magasinet.

Den 4 maj skickade jag mail till ett par Uruguayanska fotografer för att söka praktikplats för höstens praktikperiod. Jag fick svar av Ramiro Ozer Ami, Daniel Machado och Agustín Frenández som alla visade överraskande stort engagemang för att hjälpa mig i mitt projekt. Agustín kunde även sätta mig i arbete med en organisation (el grupo Ser) under praktikperioden och efter flera samtal via chatt med honom fick jag tips om gruppen "Niños nacidos en cautiviero". Därifrån har mitt projektarbete tagit en ny inrikting: innan jag åker till Uruguay i slutet på oktober ska jag söka upp personer som flydde från diktaturen till Sverige och spåra upp personer som satt i fängelse under diktaturen - för att göra intervjuer med de som fortfarande bor kvar i Sverige. Sen, i Uruguay är det min tanke att göra personporträtt av ett par utvalda personer som föddes i fångenskap, och ställa berättelsen om deras livsöden mot liknande personportätt av Uruguayaner som föddes i Sverige under ungefär samma period (1970-1985) av föräldrar som lyckades fly tidigare undan diktaturen. På det här sättet hoppas jag själv få en inblick i det som har format Uruguay till vad det är idag, svaren som jag inte har kunnat hitta i någon bok, och sen sprida berättelserna vidare med en reportagebok och fotoutställning - där jag även har tänkt presentera arbetet med en filmivisning av utvalda intevjuer och annan dokumentation.

Idag ska jag till Stockholms stadsbibliotek för att gräva ner mig i Stora Fondboken - bara namnet ger mig onda aningar...