Härom natten hade jag en mardröm. De senaste månaderna har jag ständigt haft drömmar om Uruguay, eftersom det är vad som kretsar i mitt huvud varje dag, och varje kväll innan jag somnar brukar jag föreställa mig minen på min pappa Kiko och systrarna Camila och Aline när jag knackar på dörren i Artigas (ska hälsa på dem under första veckan i Uruguay), mamma Sandra är den enda som vet om att jag kommer. Men den här drömmen var en typisk resfeber-dröm (måste vara något undermedvetet för jag känner mig ganska förberedd). Jag kom till flygplatsen, som var nästan lika liten som ett trädgårdsskjul, det var lite skumt och unket, en enda tjej satt på ett kontor med en dator som säkert var från 97. Jag hade panik - som för majoriteten av resorna numera så hade jag fått min biljett via mail, en e-ticket. ett par veckor efter första bokningen hade flighten ändrats, och därmed hade jag fått ett nytt mail, med nya uppgifter. När jag kom till flygplatsen insåg jag att det var den gamla biljetten jag hade med mig (!!!) och ingen aning om när flighten egentligen skulle gå! Efter mycket tjat och uppskärrat pladder hos den enda tjejen på flygplatsen så fick jag låna hennes antika dator och lyckades tillslut få ut min biljett - jag hade inte missat flighten...
Igår såg jag till att skriva ut mina nya reseuppgifter från checkmytrip.com.
Jag känner att det är dags för att sätta igång med lite intervjuer här i stockholm. Har varit i full spinn med skola, jobb och träning och inser nu att tre veckor har runnit förbi utan att jag gjort någonting konkret med projektet -känns som jag bara har besökt massa hemsidor. Ambassaden svarade på mitt mail häromdan när jag var ute o seglade med Ellen (en 1800-tals skuta med nymoderniteter) - de hänvisade mig till flera andra hemsidor för Uruguayanska föreningar i bl.a. malmö och göteborg och rekomenderade mig att ta kontakt med de svenska myndigheterna för statistik över Uruguayaner i Sverige. Tycker det var tråkigt att de inte ville ställa upp på ett möte, klarar inte att ta in massa information från internet, med all text o reklam runtomkring som stör - föredrar att ha någonting jag kan ta på som en bok, eller att ta in information från vad någon berättar...
Som medlem i Casa Uruguay i Stockholm så bör jag ta mig i kragen och ringa runt lite för att få lite intervjuer gjorda, så jag kan börja på ett utkast till reportageboken. Jag ska nog börja med María "Nena" Escandes som visade mycket entusiasm över projektet när jag träffade första gången i våras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar